Instrumentet
Vad är en koto? Den 13-strängade cittran
Hur koton är byggd, stämd och spelas, var den kommer ifrån och vad man ska lägga märke till när en musiker sätter sig framför dig.
Boka en plats på konserten ↗En cittra på golvet
Koton är en japansk knäppt cittra, en lång, halvcylindrisk träkropp som vilar på golvet medan spelaren knäböjer framför den. Den beskrivs ofta som Japans nationalinstrument. Den är omkring 180 centimeter lång och tillverkad av paulowniaträ, känd på japanska som kiri. Den vanligaste typen har 13 strängar, och det är instrumentet du kommer att höra på en konsert i Kyoto.
Tretton strängar och flyttbara stall
Alla 13 strängar löper längs hela kroppen, och var och en vilar på sitt eget flyttbara stall, kallat ji. Genom att skjuta ett stall ändras strängens tonhöjd. Olika stycken kräver olika stämningar, så en musiker kan behöva flytta stallen mellan styckena, och under en konsert kan du se detta ske. Stallen är traditionellt tillverkade av elfenben, även om de idag oftast är av plast eller ibland av trä.
Plektrum och fingrar
Spelaren knäpper med tre fingerplektrum, tsume, fästa på de tre första fingrarna på höger hand. Eftersom strängarna knäpps med plektrum snarare än bara fingertoppar, är ljudet klart och ljust, och i ett litet rum kan du se plektrumen fånga varje sträng, vilket är det bästa skälet att sitta nära.
Från Kina till det japanska hovet
Kotons förfader är den kinesiska zheng, som introducerades i Japan under 600- och 700-talen. Den första kända versionen hade fem strängar, och senare utökades den till sju. Den moderna koton härstammar från gakusō som används i gagaku, det japanska hovets musik. Det var ett instrument för de förmögna och ansågs romantiskt: i Genji monogatari förälskar sig hjälten i en kvinna efter att ha hört henne spela den på avstånd.
Ett instrument från Kyoto
Kyotos turistråd påpekar att koto var ett instrument för aristokratin, som utvecklades och fördes vidare genom mer än tusen år av stadens historia. Kopplingen är mer än ceremoniell. Yatsuhashi Kengyō, musikern som ofta kallas den moderna kotons fader, sägs komma från Kyoto. Hans verk förde instrumentet ut ur hovet och in i fler händer, vilket är en del av förklaringen till att en koto nu kan höras i ett radhus.
Tretton, sjutton och fler
En koto med 13 strängar är standard, men det är inte den enda storleken. Den 17-strängade bas-koton, skapad av kompositören Michio Miyagi, spelar det låga registret i ensembler och är vanlig idag. Längre versioner har 20 strängar eller fler. En annan släkting är taishōgoto, ett instrument vars knappar ändrar tonhöjden på dess metallsträngar. Det är uppkallat efter Taishō-perioden, som började 1912, och det är ett av instrumenten som kan ackompanjera koton i en duett.
Vad du bör lägga märke till i rummet
Lägg märke till höger hand först: de tre plektrumen, och hur spelaren knäpper en enskild sträng eller sveper över flera. Titta sedan på stallen. Olika stycken kan kräva olika stämningar, så en spelare kan ställa om stallen mellan stycken, och du kan få se det hända. Shamisen, det andra instrumentet på programmet, har ett mer perkussivt och surrande ljud, vilket ger en fin kontrast.
En familj av cittror
Koton är en medlem av en vidsträckt asiatisk cittrafamilj. Den härstammar från den kinesiska zheng och se, och liknar den mongoliska yatga, den koreanska gayageum och ajaeng, den vietnamesiska đàn tranh och den kazakiska jetigen. Inom Japan finns också regionala former: tategoto från Amami-öarna hålls upprätt i knät och spelas med en hand. Att höra den japanska versionen i ett litet rum gör familjelikheten och skillnaderna lätta att lägga märke till.
Hur konserten använder den
I radhuskonserten framför spelaren solouppsättningar på koto och shamisen, så de två instrumenten framträder sida vid sida. Badhuskonserten parar ihop koton med ett andra instrument i en duett. I båda rummen förklarar introduktionen delarna och den ovanliga notationen före första stycket, vilket gör instrumentet mycket lättare att följa när musiken väl börjar. Om du vill prova själv erbjuder radhuset en valfri nybörjarlektion.
Källor